INFO HONDA CBX 550 F

ÖVERSIKT MC 82 83 HONDA

Det här är Hondas sportmaskin i mellanklassen. Den fick bra kritik i tester och rankades som mycket snabb. Det som väckte störst uppseende var nog bromsarna. Honda lanserade sitt system "Inboard disc brake system" som innebar att man valde gjutjärnsskivor med betydligt bättre friktionskoeficient jämfört med de vanliga rostfria skivorna. För att de rostande framskivorna inte skulle förfula hojen byggde man in dessa i en trumma och la bromsoken tvärsom och fäste skivan i ytterkant. Bromssystemet fick mycket bra kritik och de rankades som klassens bästa. CBX 400 F och VF 400 F hade samma system men annars dog konstruktionen ut när modellerna slutade att tillverkas. Den här modellen lanserades när de tidigare konstruktionerna med traditionella stötdämpare fortfarande var moderna och Suzuki släppte sin nya GSX 550-serie först 1983 och det var inte svårt att välja mellan en GS 550 E -82 och Hondan. Det här är också en av de tidigaste modellerna med anti-dive på framgaffeln. Under de drygt 10 år som gått sedan BMW övergav sin Earls-gaffel hade framgafflarna genomgått en ordentlig utveckling. Från början var inte självklart att det var bäst med teleskopgaffel och BMW hade faktiskt övergivit sin teleskopgaffel (BMW sägs vara den första hojen med teleskopgaffel men återgick till Earlsgaffeln av stabilitetsskäl). Det som många reagerade över var att hojarna dök med framändan vid inbromsning (till skillnad från Earlsgaffeln som reste sig) och därför konstruerades anti-diven. Den fungerade som en tröghetshöjande ventil vilken Honda valde att låta påverkas av bromsokets vilja att följa med bromsskivan när man bromsade. Denna marginella lägesändring utnyttjades för ventilen vilket gjorde att man fick en hårdare gaffel vid inbromsning utan att den normala fjädringskomforten blev lidande. Inom något år hade alla hojar som inte betraktades som rena brukshojar systemet även om de olika fabrikaten hade olika detaljlösningar. Systermaskinen CBX 400 F skiljde sig bara marginellt och den hade bara en bromsskiva fram och saknade gaffelstabilisatorn (wobbel-staget). I övrigt var modellerna både tekniskt och utseendemässigt "lika". Det fanns dessutom en likadan 550 med halvkåpa som kallades CBX 550 F2. Det hände inget speciellt mellan årsmodellerna. Motorn hade förvisso samma kubik och effekt som den parallellt sålda CBX 600 E men de var inte alls lika. 550:an hade en sportigare karaktär. Med sin fyrventilstopp med hydrauliska ventillyftare gjorde den motorkaraktären följsam utan direkta effekt-toppar. Vridet är bra för klassen och den rankades som en av de bästa i jämförande tester såväl i Sverige som i andra länder. Man använde även modellen i tävlingssammanhang och Kent Andersson vann SM med den. Den här mortypen kom även att sitta i CBX 750 F som lanserades 1984. Avgassystemet förtjänar också en kommentar. Honda gjorde ett system som inte setts på någon tidigare serieproducerad japansk hoj, cross flow. Man gjorde helt enkelt avgasrören identiskt långa genom att lägga rören i kors. Systemet fick aldrig någon uppföljare men bidrog säkert till den utmärkta motorkaraktären. Ljuddämparna visade sig med åren inte hålla måttet och de rostade lätt sönder i underkant. Chassit var utrustat med den nya bakfjädringen pro-link men den senare lösningen med deltaboxram hade ännu inte kommit. Honda hade som enda fabrikat Comstar-fälgarna, vilket många reagerade emot men efterhand vande sig vid. Vitsen var att spara vikt. Modellen ansågs som påkostad och jämfört med annat av samma årgång måste den skäligen ses som lite före sin tid.