|
|
|
|
|
Det här är en i raden utav Hondas modeller
ur den nya motorserien med dubbla överliggande kamaxlar.
750-motorn är lika stor som föregångaren, den
legendariska CB 750 K, men med tilläggsbeteckningarna 1-7, som
tillverkades mellan 69 och 78. Den nya fick ofta
tilläggsbeteckningen Z (CB 750 KZ) men Z är en
årsmodellsbeteckning enligt ISO-standarden för
chassinummer och Z betyder inget annat än "79". 80
års modell ska egentligen heter CB 750 KA. Man var ju tvungen
att hitta på något för att skilja modellerna åt
och KZ-syndromet hängde med ända till 83. Den nya motorserien var Hondas andra serie med fyrcylindriga luftkylda radmotorer. De var betydligt modernare än sina föregångare och som största nyhet hade den dubbla överliggande kamaxlar. Hela 70-talet hade man justerat brytarspetsar men nu började brytarlösa elektroniska system att bli riktigt vanliga, och CB 750 K fick denna modernitet. Allmänt hade Hondas motorer mycket gott rykte och många menar att de höjer sig över mängden. Det är sällsynt med tekniska problem även om de kan rassla och skramla något. Fyrventilstoppen har inte heller haft några speciella problem. 750-serien har inte heller haft de problem med växellådan som 900:an (i samma motorserie) hade. Chassit är väl ingen höjdare med senare mått mätt men 1979 efterträdde CB 750 K den konstruktionsmässigt betydligt äldre föregångaren. Och det märktes att man lärt sig mycket på 10 år. CB 750 K var betydligt mer lättkörd och stabil även om den inte hade mer än traditionell rundrörsram och traditionella stötdämpare bak, precis som de flesta konkurenter. Eftersom den hamnade i skarven till den nya fjädringstekniken med Pro-link (centralstötdämpare bak) kom den snabbt att bli omkörd chassimässigt och man kan jämföra det med att 900:an som kom -79 uppdaterades 3 gånger på fem år. Hjuldimensionerna och gaffelkonstruktionen följe dåtida standardoch det var innan anti-divens tid. |