|
Det här är en maskin som inte många känner till. Vi har ändå valt att ta upp den under trendsättare trots att den inte fått någon efterföljare eller blivit allmänt känd. Vi menar att det ändå är en historisk motorcykel från Yamaha.
Orsaken är att den representerar ett, för sin tid, helt nytt koncept. Och det som skiljer ut den är att den saknar framgaffel. Självklart har den ändå framfjädring och är möjlig att styra men med hjälp av s.k. navstyrning. Och det här är den enda maskin från de japanska fabrikanterna som utrustats med detta. Man måste säga att det var modigt av Yamaha att presentera en så avvikande konstruktion. Frågan är om Yamaha hade räknat med att den skulle slå ut gällande konstruktionsteknik eller om den producerades för att visa att Yamaha kunde producera något som så radikalt avvek från det gällande modet.
Enklast uttryckt kan man säga att den har en
felvänd sving i fram. Genom ett styrsystem, som närmast
liknar det som finns på bilar, rör sig framhjulet mot
främre svingen. Den tekniska fördelen är att den
lösningen inte niger vid inbromsning som alla teleskopgafflar
gör, åtminstone mer eller mindre. Ramen kallar Yamaha för Omega. Tittar du på maskinen så förstår du säkert varför. Då 80-talet var ramteknologins årtionde (även om GTS kom i tidigt 90-tal) höjde inte många särskilt mycket på ögonbrynen inför den här konstruktionen även om den avvek markant från gällande teknik. Men inte särskilt många köpte den heller. Det var något man tittade på, inte förstod och inte gärna ville ha, hur bra Yamaha än menade att den var. Och visst har konstruktionen sina poänger, men som sagt.
Motortekniken följer allmänt koncept och representerar inget revolutionerande.
|
