|
|
|
|
Yamaha lanserar 2006 det som närmast får betraktas som efterföljaren till FZS 1000 Fazer. Den ganska sportiga designen, halvkåpan och det allmänna användningsområdet apellerar mer till gruppen sport-tourer, än supersport, motorn till trots. I gruppen finns även Kawasaki Z 1000, Honda CBF 1000 och den betydligt mer touringbetonade Suzuki GSF 1200 S Bandit. Dessutom finns FZ1-S i kåplöst utförande och heter då FZ1-N.
Modellen följer en allmän trend att lansera
maskiner med en supersportmotor (här R-1:ans) som modifierats
för bättre vrid och momentkurva eftersom det inte är
en supersportmaskin. Det gör karaktären betydligt mer
anpassad för gatåkning vilket kan vara en god tanke med
hänsyn till resterande konstruktionslösningar och
användningsområde. Det som är nytt är att Yamaha
flyttat kubikgränsen uppåt vad gäller parfordonen och
skapat en ny typ av val mellan streetfighters och super-sport. De
kåplösa kategoriseras i allmänhet som streetfighters. Möjligen kan man uttrycka det som att Yamaha har backat ett par steg och återskapat en supersportmaskin som den var för ett antal år sedan men med modern design och moderniserad teknologi, men framför allt inte så utpräglat sportig som t.ex. R-1:an hunnit bli tillsammans med ZX-10 Ninja, CBR 1000 RR Fireblade och GSX-R 1000. Kolla gärna vår story om Firebladen så ser du tydligt hur snabb utvecklingen varit. Motorn har fått ytterligare några hästkrafter jämfört med FZS 1000 men framför allt har FZ1 fått en ny ram. Lägg märke till att bland annat kåpan och packfickorna på den silverfärgade är extrautrustning. Och med kåpan, väskor och en del annat är man långt ifrån systermaskinen FZ-1N. En annan detalj att lägga märke till är att den rödlackerade har svart motor medan den blå och silverlackade har silverfärgad motor. Även Yamahas hemsida visar vid årsskiftet 2005/2006 samma förhållande och om detta kommer att finnas i produktion eller har med förserie-exemplar att göra framgår ingenstans i samband med modellpresentationen.
Motorn är en bränsleinsprutad vätskekyld
våtsumps radfyra med 5 ventiler per cylinder och dubbla
överliggande kamaxlar. Motorvolymen är 998 cc och borrning
och slag anges till 77 resp. 53,6 mm. Kompressionen ligger på
11,5:1 och effekten anges till 110,3 kW (150 hk) vid 11.000 rpm med
ett max vrid på 106 Nm (10,8 kg-m) vid 8000 rpm. Den
6-växlade lådan med våtlamellkoppling
överför kraften till bakhjulet via en kedja. Oljevolymen i
motorn är 3,8 liter. EXUP-ventil i avgassystemet. Den gigantiska luddämparen krävs sannolikt för att härbergera trekammarskatalaysatorn vilket närmast är ett måste för att uppfylla avgaskraven enligt Euro-3.
Ramen av aluminium är av deltaboxtyp med Yamahas
beteckning Aluminium die-cast diamond shaped. Det är en
sandformsgjuten kraftig ram. Framgaffeln är av upside-down typ
(inverterad) med en slaglängd på 130 mm. Bakfjädringen
är av centralstötdämpartyp med progressiv
utväxling och en slaglängd på 130 mm. I fram sitter
ett 120/70 ZR 17 och i bak ett 190/50 ZR 17. Den totala längden
är 2.140 mm, bredden 770 mm, höjden 1.205 mm och hjulbasen
är 1.460 mm. Sitthöjden anges till 815 mm och minsta
markfrigång är 135 mm. Tanken rymmer 18 liter och av dessa
utgör 3,4 liter det som betraktas som reserv. Allt som allt blir
det 204 torra kilon att förflytta. De dubbla bromsskivorna fram har en diameter på 320 mm och bromsas med fyrkolvsok av radialtyp. Bak sitter en 245 mm skiva med tvåkolvsok. |