|
Som inget annat fabrikat har
Suzuki i Sverige kommit att förknippas med custom. Ju fler modeller som sett dagens ljus desto mer specialiserade har de blivit. Numer får vi dela in gruppen Custom i Intruder-stilen (alltså VS 750-stuket), Classic-stilen och det som ofta kallas High-tech-custom. När Suzuki 2005 rensade upp i modellbeteckningarna och tog bort namnet Marauder som kom i och med VZ 800 Marauder 1997 och återigen kallade samtliga modeller för Intruder inträdde en viss förvirring då ingen riktigt förstod vad C respektive M i början av beteckningarna stod för. Dessutom hade Suzuki för första gången ingen Custom i den ursprungliga VS 750-stilen. Sedan kom samarbetet med Kawasaki och den stora VZ 1600 Marauder, som bara kallades så 2004, med sin 1552 cc stora motor som var helt identisk med den i Kawasaki VN 1600 Classic. VZ 1600 Marauder blev redan 2005 M 1600 Intruder och Suzuki fick möjligheten att lansera "samma" modell som nyhet två år i rad. För att spä på togs denna ur produktion 2006 och ersattes med M 1800 R Intruder. Följaktligen kom en tredje ny modell-lansering men denna gång med mer substans. Nog om andra modeller än den modell som den här texten ska handla om, nämligen den 2005 lanserade M 800 Intruder som egentligen är en Marauder.
Med detta menar vi att den
tillhör gruppen High-tech custom. Det innebär att den t.ex
har gjutna fälgar, upside-downgaffel och ett stuk som ger
intryck av en betydligt sportigare karaktär än gängse custom. Tyvärr kan gruppen High-techcustom missförstås så att man tror att det är en Streetfighter-typ. Så är inte fallet. Med sin rundrörsram och typiska customkörställning inbjuder den knappast till race men duger till mer än många andra längre maskiner i Classic-gruppen. Vägegenskaperna får nog ändå sammanfattas med hyggliga men upsidedown-gaffeln får nog mer anses vara en gimmick än nödvändig. De svarta gjutna fälgarna ger inte heller det intryck som ekrade, kromade fälgar ger. Vilken typ av Custom man föredrar kommer alltid att vara en smakfråga och det är svårt att ge några allmänna råd om detta. Gillar man det ena eller andra ska man välja efter smak snarare än teknik när vi pratar Custom. Hightech i Custom innebär inte alltid sportigare köregenskaper. Men framför allt innebär det inte bättre vägegenskaper och att utrustningen, t.ex. bromsarna, är valda med utgångspunkt från det. Ändå måste man tillstå att M 800 Intruder är roligare på kurvig väg än många andra Custom. I jämförelse med C 800 Intruder hänger M 800 Intruder mer med i svängarna när man får för sig att köra småvägar. Eftersom det är en Custom får man dock inte köra alltför avancerat för då får man elaka gnistsprut efter sig. Huvudintresset bör nog ändå ligga i att cruisa om man ska gilla sin M 800. Hjulbasen på 1.655 mm är annars identisk mellan C och M 800 medan fjädringen på M 800 är mer anpassad för sportig körning än chassit i övrigt. Varför det är så kan man verkligen fråga sig. Körställningen är på sedvanligt Custom-manér ganska upprätt. Många skulle gärna komplettera med en vindskiva, även om den kanske passar bättre på en classic. Jämför man med den ursprungliga Maraudern tog Suzuki fram en "sportkåpa" och magspoiler för att göra maskinen busig. Körställningen kräver dock mer vindskydd i högre hastigheter än vad en liten kåpa kan erbjuda. Likaså vill nog passageraren ha en sissybar eftersom M 800 helt saknar något att hålla sig i utöver styret och föraren. Annars är dynan inte direkt obekväm för passageraren men man får nog sammantaget betrakta den som en solocykel om man inte kompletterar den. Och som solocykel har den sina poänger. Sadelhöjden på 700 mm gör att den knappast kan betraktas som hög medan passageraren sitter betydligt högre och har ovanligt bra utsikt.
Den 45-gradiga V-tvåan
på 805 cc har fyra ventiler per cylinder och
bränsleinsprutning. Effekten på 38 kW räcker till i
kombination med vridet på 69 Nm som redan kommer vid 3.500 rpm.
Borrning/slag är 83/74,4 mm vilket ger motorn en trevlig
karaktär. Till skillnad från flera andra hightech-custom
har den två ljuddämpare som ger ett trevligt ljud och
motorn har allmänt sett både rimlig effekt i sin
storleksklass och mycket jämn gång. Helt vibrationsfri
är väl ingen V-twin och Suzukin utmärker sig inte
speciellt, den är helt enkelt lagom i alla avseenden utan att
vara könlös. En 800-kubikare ger tillräckligt med
effekt utan att överraska och tillammans med ett lagom chassi
är den utmärkt för den som inte ska elda genom
Tyskland på tre timmar. Tillsammans med kardandrivningen och
den lagom stegade femväxlade lådan är motorn en
trevlig bekantskap. Suzuki har inte tappat känslan för
motorkaraktären någon gång sedan 1986. Det som är mest tveksamt är bromsarna. De flesta Hightech-custom har i varje fall dubbla skivor fram. Ofta också fyrkolvsok. M 800:an har ingetdera och man får ha kraftiga nypor för att få stopp på de minst 325 kilona som far fram. Med en torrvikt på 242 kg, bensin och förare med skyddsutrustning lär man som ett absolut minimum hamna där. Med packning och skjuts känns det som Suzuki har tänkt sig en hastighet som inte motsvaras av hightech-stilen i övrigt. Något bättre än den enkla 300 mm skivan med tvåkolvsok borde ha kunnat hittats i Suzukis museum. Eftersom modellen lanserades 2005 har Suzuki bedömt det som mindre intressant att göra några uppdateringar till 2006, historien om M 1600 (eller vad den nu ska kallas) till trots. Med ett undantag, hastighetsmätaren har fått ny gradering och går nu upp till 200 i stället för 180. Dessutom har siffrorna fått nytt snitt. |
